Gång på gång får vi som medborgare veta att kommunen inte lyckas uppfylla kraven på bland annat grupp-, vård- och omsorgsboende som vi enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service ska kunna klara av att tillhandahålla. Konsekvensen blir att de svagaste och mest utsatta personerna i vårt samhälle inte får det stöd som de har rätt till enligt lagen. De 50 miljoner som kommunen måste betala i vite till staten hade kunnat användas till fler förskollärare och mer hemtjänstpersonal. Kommunledningen skyller detta misslyckande på att det saknas projektledare i kommunen, men det som verkligen brister är den politiska viljan och förmågan.
Detta är i sig ett avsevärt problem, men tyvärr är det inte de enda problemen som vår kommun har att hantera. Såväl socialförvaltningen som infrastruktur- och serviceförvaltningen har personalproblem. Detta beror bland annat på att personalen som lämnar inte anser att det är en bra arbetsmiljö och att de har lågt förtroende för ledningen.
Till detta ska läggas de problem som kommunen har med underhållet. Idag ligger underhållsskulden på kommunens fastigheter på 1,8 miljarder. Det är nödvändigt underhåll som om det inte genomförs riskerar att göra kommunens fastigheter obrukbara. Denna skuld växer med 40 miljoner per år, med andra ord genomförs alldeles för lite underhåll idag. Det är på den nivån att tjänstepersonerna inom infrastruktur- och serviceförvaltningen själva säger att det i dagsläget inte går att komma ikapp det eftersatta underhållet.
Socialdemokraterna väljer i infrastruktur- och servicenämnden att likna underhållsskulden vid en rostig gammal bil som inte behöver underhållas. Ett sådant synsätt medför att vi aldrig kommer lyckas åtgärda den kraftiga och ökande underhållsskulden.
Utöver bristerna i fastighetsunderhållet ligger underhållsskulden för vägar och broar på ca 1,5 miljarder. Den samlade underhållsskulden blir en börda som skjuts på framtida generationer. Att detta beror på bristande politisk vilja och inte beror på brister i ekonomin blir tydligt när det ställs mot den politiska ledningens prioritering av sina egna favoritprojekt som exempelvis ”cykelmotorvägar”, elbussar och nya turbåtar.
Genom detta agerande visar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att de saknar förmågan att komma till rätta med kommunens stora ekonomiska problem. Den borgerliga oppositionen har flertalet gånger pekat ut ovannämnda brister och presenterar förslag för att åtgärda dessa men antingen har våra förslag förkastats eller hanterats med högsta möjliga saktfärdighet. Ett exempel på denna saktfärdighet är snöröjningen i kommunen. I två års tid har Moderaterna konsekvent påpekat bristerna inom den kommunala snöröjningen. Först nu har man börjat göra någon form av förbättring och då har det varit på marginalen.
Vi får vad vi röstar på. I Luleå har vi fått ett svagt politiskt ledarskap som gång på gång uppvisat en oförmåga att agera för att lösa grundläggande problem. Moderaternas målsättning är att pensionera det nuvarande kommunstyret, det är på tiden att luleåborna får en kommunledning som faktiskt hanterar och löser kommunens problem. För att kunna göra det krävs en mer borgerlig och sund politik i Luleå kommun.